Muthärvan inom FIFA – del 3

Posted on Aug 13, 2015
Muthärvan inom FIFA – del 3

FIFA

Denna artikel utgör del 3 i en artikelserie som syftar till att kortfattat redogöra för vad de inblandade i det uppmärksammade mutfallet kring FIFAs agerande har inneburit i samband med valet av Ryssland och Qatar som värdland för fotbolls VM 2018 och 2022.

I del 1 beskrevs den situation FIFA befinner sig i dagsläget och bakgrunden till vad de påbörjade utredningarna i USA och Schweiz handlar om. I del två gavs läsaren en inblick i FIFA:s organisation och det regelverk som FIFA har ställt upp angående mutor och korruption. I del 3 ges exempel på hur tidigare fall av mutor och korruption inom FIFA:s organisation har hanterats av idrottens internationella skiljedomstol, CAS (Court of Arbitration for Sport). Vidare sammanfattas den problematik FIFA har att hantera framöver och hur FIFA:s egna regelverk eller andra lagregler eller praxis kan komma att påverka möjligheterna att upphäva värdskapet för fotbolls VM i Ryssland och Quatar 2018 och 2022.

Vad är CAS och vilka typer av fall kan tas upp där?

CAS utgör den internationella idrottens skiljedomstol och fungerar som högsta instans för idrottsrelaterade tvister. CAS skiljedomar har samma exekutiva status som en vanlig dom som är utfärdad av en domstol och kan således hävdas som påtryckningsmedel av den vinnande parten. Alla fysiska eller juridiska personer med rättsförmåga – så som exempelvis; idrottare, idrottsklubbar, idrottsförbund, arrangörer av idrottsevenemang, sponsorer eller TV-företag – kan hänskjuta alla former av tvister som direkt eller indirekt har en koppling med idrott till CAS förutsatt att parterna erkänner CAS juridiska behörighet skriftligt i exempelvis sina stadgar eller tillfälliga avtal. (The Court of Arbitration for Sport, frequently asked questions, 2015)

Vad säger CAS om mutor och korruption inom idrotten?

FIFA har i ett antal tidigare ärenden sanktionerat medlemmar som har varit inblandade i mutor och korruption enligt deras egna regelverk. Nedan följer en redogörelse för två fall som har överklagats vidare till CAS som skildrar hur mutor och korruption hanteras inom FIFA och vilka sanktioner som blir aktuella.

Vernon Manial Fernando vs. FIFA

Vernon Manial Fernando, tidigare medlem i FIFA:s exekutiva kommitté, blev den 9 oktober 2013 förbjuden av FIFA:s överprövningskommitté att delta i all form av fotbollsrelaterad aktivitet på livstid. Detta på grund av att han i samband med AFC:s kongress 2009, där en ny representant skulle väljas till FIFA:s Exekutiva kommitté, påstods ha mutat andra officiella representanter för att påverka valet. Muthärvan upptäcktes i samband med att Mohammed Bin Hammam år 2012 misstänktes ha varit delaktig i korruption och en utredning tillsattes efter detta för att utreda vad som hade hänt 2009. Utfallet i den etiska kommitténs utredning ledde till att Manial Fenando blev förbjuden att delta i all form av fotbollsrelaterad aktivitet under en period på åtta år. När Manial Fenando överklagade till FIFA:s överprövningskommitté höjdes emellertid straffet till livstid.

 

När han senare överklagade till CAS förnekade inte Manial Fenando sin inblandning i muthärvan utan hävdade att FIFA:s Code of Ethics endast borde tillämpas på mutor gentemot parter utanför FIFA:s organisation och inte mot andra officiella representanter inom FIFA. CAS ansåg att Manial Fenandos invändning inte var framgångsrik och fastslog därmed FIFAs beslut. Vidare resonerade CAS kring straffets längd och uttalade följande: ”If one is involved in bribery then one may expect to exile from sport. For this reason, the Panel confirms the FIFA decision to impose a life ban on Vernon Manial Fernado from taking part in any kind of football- related activity at national and international level (administrative, sports or any other) for life, from 11 March 2013.” (Venon Manial Fernando vs. FIFA, Court of Arbitration for Sport, 2013)

Amos Adamu vs. FIFA

Amos Adamu, tidigare medlem av FIFA:s exekutiva kommitté, blev den 3 februari 2011 av FIFA:s överprövningskommitté förbjuden att delta i all form av fotbollsrelaterad aktivitet under en 3-årsperiod från och med den 20 oktober 2010. Anledningen till förbudet är att den Brittiska tidningen ”Sunday Times” i oktober 2010 publicerade en artikel som rapporterade om starka misstankar om korruption kopplad till valet av värdland för fotbolls VM. Artikeln pekade ut ett antal högt uppsatta företrädare för FIFA som lobbyister som arbetade för ett privat företag som ville säkra affärer för att inofficiellt stötta USA:s bud på fotbolls VM 2018 och 2022. Adamu blev i samband med detta erbjuden av infiltrerande journalister 800 000 USD för att bygga fyra artificiella fotbollsplaner i Nigeria. Direkt efter publiceringen av artikeln startade FIFA:s etiska kommitté en utredning riktad mot Adamu som resulterade i tre års förbud att delta i all from fotbollsrelaterad verksamhet. Adamu överklagade beslutet till FIFA:s överprövningskommitté och CAS som fastslog FIFA:s beslut att förbjuda Adamu att delta i all form av fotbollsrelaterad verksamhet i tre år. (Amos Adamu vs. FIFA, Court of Arbitration for Sport, 2012)

Avslutande reflektioner och förslag till förändringar

Utifrån vad som framkommit i denna artikelserie kan det dras ett antal intressanta slutsatser. För det första kan man konstatera att problematik kring mutor och korruption är vanligt förekommande inom FIFAs organisation. Den frekventa användningen av mutor och korruption inom FIFAs officiella angelägenheter innebär vidare att FIFAs trovärdighet som företrädare för den etiska och fair-play förespråkande fotbollen riskerar att radikalt försämras. Det är därför viktigt för FIFA att se över sitt regelverk för att minimera risken för att korruption i samband med valet av värdnation för fotbolls VM förekommer. Vidare kan det ifrågasättas huruvida det valsystem som tillämpas i dagsläget är att föredra. Ett system som inte bygger på enskilda delegaters röst kan kanske vara mer effektiv och rättssäker, med hänsyn till att det de facto förekommer så mycket korruption och mutor i samband med delegaternas utövning av deras uppdrag.

En annan slutsats är att det finns många möjligheter att sanktionera fysiska medlemmar för överträdelser av FIFA:s regelverk kopplade till mutor och korruption och att straffen ofta blir höga. Vad som är anmärkningsvärt är dock att det i dagsläget inte förekommer några möjligheter till sanktion inom FIFA:s eget regelverk, som riktar sig mot ett värdland i det fall de har använt sig av oetiska metoder (korruption och mutor) för att öka möjligheterna till att bli valda. En förändring av regelverket skulle rimligtvis innebära att incitamentet för nationer att använda sig av oetiska metoder för att bli vald som värdland försvinner. Detta eftersom att de i en sådan situation skulle bli av med förmånen i samband med att de oetiska metoderna avslöjas.

Vidare kan konstateras att utfallet i utredningarna i USA och Schweiz möjligtvis kan innebära att FIFA behöver skärpa sin tillsyn av sina medlemmar och officiella representanter. Det är emellertid tveksamt om dessa utredningar kommer att resultera i att fotbolls VM i Ryssland och Qatar blir flyttade till andra värdländer, eftersom att dessa utredningar främst riktar sig mot individer inom och utanför FIFA:s organisation och inte värdländernas rätt att behålla fotbolls VM. De gripna företrädarna kan dock rimligtvis riskera disciplinära åtgärder från FIFA:s etiska kommitté om det framkommer av utredningarna att mutor och korruption har förekommit.

Utifrån FIFA:s nuvarande regelverk finns det således i dagsläget ingen möjlighet att rikta någon sanktion eller straffa ett värdland som erhållit värdskap för fotbolls VM under oetiska former. För att upphäva värdskapet för fotbolls VM 2018 och 2022 krävs det därför att det finns andra juridiska metoder som kan användas som påtryckningsmedel.

Ett möjligt alternativ skulle kunna vara att de andra nationerna som var med och kandiderade till fotbolls VM 2018 och 2022 tar upp målet i CAS och hävdar att det har använts oetiska metoder vid valet av värdland. Målet bör i sådant fall främst föras mot FIFA som organisation och hävda att de inte följer sitt övergripande syfte, dvs. motverka korruption, samt att illegal verksamhet har påverkat valet av värdnation. Nationerna skulle då kunna hävda att det avtal som har ingåtts mellan FIFA och de valda värdnationerna har slutits under illegala former och såldes inte bör skyddas av rättsordningen i enlighet med principen om Pactum turpe. Det är dock tveksamt hur en sådan talan skulle kunna föras eftersom att det inte finns något tidigare exempel på detta och det därför inte går att säkerställa att talan över huvud taget kan föras i CAS.

Slutligen kan det konstateras att vi troligtvis inte har hört allt om hur fotbolls VM 2018 och 2022 hamnade i just Ryssland och Qatar och att vi antagligen kommer att få höra mer om detta när utredningarna i USA och Schweiz är klara. Eftersom att denna händelse har rönt stor uppmärksamhet kan det dock rimligtvis sägas vara av intresse för FIFA att se över sin reglering på området. Detta för att skapa en möjlighet att angripa inte bara individer, som bedriver verksamhet kopplad till korruption och mutor utan även valda värdnationers rätt att hålla fotbolls VM när oetiska metoder har använts i samband med valet av värdnation. Ett sådant förtydligande skulle troligtvis minska risken för att korrupta metoder används i framtiden och innebära att FIFA som organisation kan vinna tillbaka sin trovärdighet.

Av: Evelina Hjälm, jur. stud. och praktikant på Idrottsjuristerna