Expertutlåtande i målet om matchfixning i Kristianstad

Vi på Idrottsjuristerna blir med jämna mellanrum tillfrågade att lämna expertutlåtanden i idrottsrelaterade frågor. Imorse kunde man exempelvis läsa om vår delägare Daniel Dernhagens redogörelse kring domen i det omtalade matchfixningsmålet i Kristianstad. Bland annat diskuteras vikten av konkret bevisföring och det spekuleras även i de konsekvenser som domen kan få för allmänhetens syn på idrotten. I digital form kräver artikeln en prenumeration men vi publicerar den givetvis i sin helhet nedan:

 

Idrottsjuristen: Rimlig utgång i målet

Idrottsjuristen Daniel Dernhagens skriftliga tankar om den uppmärksammade rättegången.

”Åklagarens trumfkort har på förhand givetvis varit den KFF-spelare som har erkänt sin inblandning och bekräftat att han har mottagit mutor för att påverka utgången i sammanlagt tre matcher. Inledningsvis vill jag konstatera att denne spelare har givit ett trovärdigt och ärligt intryck vid sin redogörelse av händelseförloppet. Detta har dock inte ansetts vara tillräckligt. I domskälen konstaterar domstolen visserligen att en trovärdig utsaga kan räcka för en fällande dom men man är även tydliga med att påpeka att det som regel även krävs kompletterande stödbevisning. Detta innebär i förevarande fall att spelarens berättelse hade behövt kunna styrkas av konkreta bevis, som exempelvis ett mail, ett sms, eller en transaktionsbekräftelse. I det här fallet existerade dock endast sporadisk stödbevisning som inte i några delar var tillräcklig för att kunna verifiera spelarens berättelse. I samband med detta påpekar domstolen även att spelaren inte på ett tillfredställande sätt har kunnat förklara frånvaron av sådan bevisning. Det rörde sig bland annat om borttagna sms samt längre konversationer på en raderad Facebook-profil, bevisning som i allra högsta grad hade kunnat sätta spelarens berättelse i ett helt annat ljus. Nu konstaterades istället en brist på tillfredställande bevisning och mot bakgrund av detta får utgången i målet anses vara rimlig.

Synen på matchfixning har uppenbarligt hårdnat under det senaste året. I våras beslutade exempelvis Riksidrottsförbundet om en höjning av maxstraffet, från två års avstängning till tio år. I och med den här domen har vi i branschen dock fått ytterligare bekräftelse på att bevisföringen i den här typen av mål är komplicerad. Det är med andra ord svårt att styrka att något brott har begåtts och så länge matchfixarna och de inblandade spelarna kan ta skydd bakom svårigheterna att presentera tillfredställande bevisning tror jag tyvärr att fenomenet matchfixning kommer att växa sig än större.

På förhand spekulerade många, inklusive jag själv, i att det här rättsfallet var av principiellt viktig betydelse. Det fanns en förhoppning om en fällande dom och att ett sådant utfall skulle få en avskräckande effekt för de människor som befläckar idrotten med den här typen av ohederlig verksamhet. I efterhand kan vi nu istället konstatera att den här domen skapar ytterligare problem för trovärdigheten inom svensk idrott. Idrottens värdegrund vilar till stora delar på Fair Play, d.v.s. tävlande på lika villkor och rent spel både på och utanför planen. Att åtalade personer i två separata rättsfall nu har gått fria från anklagelser om matchfixning kan säkerligen få folk ute i stugorna att ifrågasätta idrottens äkthet. Det är förståeligt att ett fenomen som matchfixning har en tendens att väcka starka känslor hos allmänheten och det faktum att åtalen i detta mål ogillades kan därför lätt mötas av stor besvikelse. I slutändan handlar debatten kring matchfixning nämligen inte bara om smutsiga pengar och skrämmande hot, det utgör även ett hårt angrepp mot idrottens fundament.

I stunder som dessa är det dock viktigt att kunna skilja på känsloargument och ren fakta och man måste ha tillit till att den svenska rättsapparaten gör sitt yttersta för att få klarhet i den situation som påstås ha uppkommit. Med detta sagt är det viktigt att poängtera den respekt som bör visas för den meddelade domen. Den baseras på en sakligt grundad bedömning av de relevanta omständigheterna och mot bakgrund av det som har framkommit under förundersökning respektive huvudförhandling hade jag uppriktigt sagt blivit förvånad om en annan utgång i målet hade legat för handen.

Drömmen om att bli fotbollsproffs

Att lyckas inom idrotten handlar till lika delar om vilja och talang. Har du bägge delarna, så är det sista hindret att säkerställa att någon värnar om dina intressen. För många kan det vara en dröm att komma till en större klubb, att signera ett sponsoravtal eller att åka utomlands, men det kan även upplevas som otäckt och otryggt att göra det utan någon som helst hjälp. Vi på Idrottsjuristerna arbetar inte enbart med klubbar och organisationer utan även med enskilda idrottsutövare. Som ett led i detta bad vi några av våra vänner som gjort (och fortfarande gör) resan mot en proffskarriär inom sin idrott att dela med sig av sina erfarenheter.

Det är en stor sak, det där med att följa sin dröm. Det är en ännu större sak att vägra ge upp. Vi har haft nöjet att få tala med tvillingbröderna Yannick och Alex Manzizila om deras fotbollsresa – en resa som inkluderar provspel ute i Europa, hyllningar framför hundratusentals tittare på Fotbollsgalan men även skador och motgångar. Här följer deras syn på drömmen om att bli proffs samt tips till andra talanger som ser sig om efter en karriär inom fotbollen.

– Fotbollen har funnits där från början för oss båda. När vi började krypa hade vi alltid en boll i närheten och enligt morsan så var det just bollen vi var mest intresserade av och som fick oss att ta våra första steg. Vi var alltid villiga att leka med bollen och det var då som farsan (som själv var fotbollsspelare i hemlandet Kongo Kinshasa) såg att vi ärvt en del av hans talang. När vi var sju år gamla så hittade han av en slump ett fotbollslag på väg hem från jobbet en dag och tänkte att det kanske var dags för oss att börja lira i ett lag. Laget var Örnens FF och spelplanen en övergiven gammal grusplan i Sätra-trakterna. Det var vår första riktiga kontakt med organiserad idrott. Där tog det även rejält med fart och vi spelade i S:t Eriks-Cupen mot mer väletablerade lag som Djurgården, Brommapojkarna, AIK och Hammarby. Efter att, som underdogs, ha vunnit serien och slagit samtliga Stockholmslag så fick dessa större lag upp ögonen för oss. Det var där vi lärde oss att levererar man på plan, så kommer folk alltid att vara intresserade. Det var enkelt att ta steget till Djurgården, det större laget – det betydde att vi hade det som krävdes och var ett kvitto på att vi borde satsa.

– Fotbollen för oss har alltid haft sina fina stunder (som att hyllas vid Fotbollsgalan) men även de mindre lyckliga. Vi har bägge stött på skador och motgångar som definitivt lett till en viss depression. Det viktiga är att fortsätta kämpa, allt som inte dödar en gör en starkare. Hade vi varit lite kyligare hade vi förmodligen kunnat debutera ute i Europa vid en tidigare ålder, men att komma ut som ung är en helt främmande värld och det handlar om mer än att bara leverera på plan. Vi har varit utomlands och tillhört diverse klubbar och fått provspela, fått leva drömmen helt enkelt. Det viktiga är att ha den mentala biten på plats samt att värna om sina intressen.

– Nu har vi fått en nystart kan man säga och börjat från grunden i en lägre division men ändå låtit vår inställning prägla vårt spel. Tillsammans kom vi i år upp i 100 mål och 104 assist på 13 matcher. Detta var i sig ett kvitto på att vi hade vad som krävdes och våra prestationer lockade fram en sejour med diverse provspel i utländska klubbar. Vårt mantra ”winners never lose and losers never win” kan låta enkelt i sig, men poängen är att inte låta motgångar bli till misslyckanden, att lära sig och låta allt vara en erfarenhet.

 

Är du en ung talang och har du likt Yannick och Alex en otrolig vilja att lyckas inom din idrott? Då är vi intresserade av att representera dig genom vår agentverksamhet. Fyll i vårt kontaktformulär så återkommer vi snarast.